ANDERS WAHLGREN
regissör författare curator
– för att han under en lång karriär som filmare och författare bland annat skildrat efterkrigstidens omfattande och omdiskuterade statsomvandlingar i Stockholm och annorstädes. Hans filmer om klarakvarteren hör till de mest omtalade inläggen i den alltjämt pågående debatten. Med stor känsla har han också nyligen skildrat Sven Markelius, som spelat stor roll i Stockholms-byggda historia, med Byggnadsföreningens hus som välkänt exempel.
Kom och upplev 1920-talets avantgarde – de skandinaviska elvererna som studerade på den franske konstnären Fernand Légers målarskola Académie moderne i Paris. Så begåvade var dessa unga elever att de snabbt fick ställa ut bland redan kända och etablerade konstnärer på de bästa gallerier i Paris. Otto G Carlsund, Franciska Clausen,
Erik Olson, Vera Meyerson, Thorvald Hellesen, Waldemar Lorentzon, Bengt O Österblom och fransyskan Florence Henri.
Anders Wahlgrens har i sina filmer följt några av dessa konstnärers livsöden och nu finns även deras verk att se och njuta av på på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.
I utställningen står samtidens mest eftertraktade racerbilar skapade av Ettore Bugatti som fann sina nära vänner i Paris konstnärskretsar.
Vi får vi lära känna konstnärerna som moderniserade sin samtid, om tidsandan, idéerna och livsstilen. Det här var en tid för kvinnlig frigörelse. Kvinnorna flög, åkte racerbil, blev konstnärer och inspirerade varandra. De skiljde sig eller rymde hemifrån för att ta sig till Paris och måla.Maskinerna satt inte bara spår i måleri och livsstil. Även inom modet tog man inspiration från industrin och overallen blev ett favoritplagg för de medvetna.
Det finns ögonblick i livet som fastnar mer än andra. Anders Wahlgrens filmer är förstås en spegling av honom själv – varför han gjorde dem. Vi får följa en filmares tankar och tillvaro.
Det började på radions kulturredaktion 1969, tjugotvå år gammal. Han sökte sig 1972 till den nystartade kanalen TV2 under vänsterrörelsens omtumlande tid. Hans skildring av ämnen inom det kulturhistoriska området har berört många som Staden i mitt hjärta men också spelfilmer som Moa, Förbjuden kärlek samt Sigrid och Isaac. Om personer som ofta kämpat från ett underläge. Det gäller också hans stadsfilmer där hotet varit ett annat, ett politiskt eller ekonomiskt kortsiktigt maktspel.
Tidigt väcktes hans konstintresse, såg att det gick att skapa en egen visuell bildvärld. Började att fotografera och gjorde redan under gymnasieåren sina första kortfilmer på Pistolteatern, en liten experimentscen i Gamla stan. Denna tid i mitten av 1960-talet då allt var möjligt, en brytpunkt, med stora förändringar inte bara inom kulturlivet, något han burit med sig genom livet.
Under senare år har en ny ung generation upptäckt den mångsidige arkitekten och formgivaren Sven Markelius, 1889–1972. I många år tillhörde han den mest radikala falangen inom svensk arkitektur, också internationellt. En erkänt formstark arkitekt som dessutom var mycket samhälleligt och socialt intresserad. I en tid då många bodde trångt, en del i slumbostäder, ansåg Sven att arkitektens viktigaste uppgift var att rita billiga bostäder.
Han var först med att föra fram kollektivhusidén tillsammans med sin fru Viola Wahlstedt som berättar om detta i filmen. De levde i något för tiden så ovanligt som ett samboförhållande med två barn.
Under åren 1969–1971, medan jag arbetade på Sveriges Radio, skrev jag ett akademiskt forsknings-arbete i konst och arkitekturvetenskap om Sven Markelius. Under två år intervjuade jag Sven, i hans egenritade villa i Kevinge utanför Stockholm. Detta resulterade i fem timmar på band. Sven tog fram sina ritningar och skisser som han kommenterade. Denna livsberättelse är en viktig del av filmen.
Den börjar med Markelius första bostadsområde Bygge och Bo 1925 på Lidingö. Sedan egna villan byggd 1930 i Bromma, en av de finaste funkisvillorna i vårt land, där arkitekten Alvar Aalto ofta hälsade på. Vilka var tankarna bakom Helsingborgs konserthus? En av Europas vackraste, moderna konserthus. 1937 experimenterade han fram nya former, mjukade upp den lite kantiga funkisstilen. Det syns tydligt i Byggnads-föreningens hus. Sinnligt i formerna och mycket trä i inredningen, ljust och färgrikt.
Sven Markelius avslutade sin arkitektgärning som 80 åring 1969 med Sverigehuset intill Kungsträdgården i Stockholm. I filmen besöker vi boende i Markelius hus och talar med dem hur det är att bo där idag. Sonen Stefan Markelius minns sin pappas mer okända sidor.
PÅ SVEN HARRYS KONSTMUSEUM
Konstnärernas Stockholm
16 jun - 18 sept 2016
Ett Stockholm sett av konstnärer var årets sommarutställning på Sveen Harrys konstmuseum.
En vandring genom sekler, en upplevelse att se huvudstaden avbildad och tolkad i ett åttital verk. Från den första riktiga avbildningen av staden utförd av en anonym holländsk konstnär 1630. Några svenska målare fanns inte förrän i slutet av 1600-talet. Erik Dahlbergh var en pionjär med i sitt storverk Suecia Antiqua. Men det är först på 1700–talet som vi genom konsten får en uppfattning om hur Stockholm såg ut.
Den verkliga Stockholmsvyn är Elias Martins skickligt gjorda utsikt från Mosebacke 1783. Där han visar sin kärlek till staden. Ett panorama med tusental figurer.
Artonhundratalet är det decennium då stadsmotiven blir populära. Från ett nästan fotografiskt avbildande till en friare form vid seklets slut.
Konstnärerna spelade en viktig roll genom att visa upp staden snabba tillväxt. Strandvägens husrader. Promenaderna på de nya esplanaderna som Birger Jarlsgatan och Valhallavägen. Nya påkostade hus på Östermalm och arbetarkvarter i Sibirien. Där husgavlarna reser sig mot det som fortfarande var landsbygd. Fint fångat av Ivan Agueli. Medan Eugen Janssons målar utsikten över Riddarfjärdens med gatubelysningen som ett pärlband.
Pråmarnas konturer syns i ett tidigt morgonljus i prins Eugena målning av Stockholms hamn.
Modernismen gör sitt intåg i början av 1900-talet med Isaac Grünewald och Sigrid Hjeténs bilder från Stadsgården. Samtidigt fångar Einar Jolin folkvimlet på en skridskobana. Från ett fönster vid Berzelii park målar Nils Dardel skärgårdsbåtar på redd. Gösta Adrian Nilsson låter staden upplösas i kubistiska fasetter. Rytmiskt vandrar vaktparaden över duken. Hilding Linnqvist är den riktigt inbitna stockholmsskildraren i Disas Dröm. Eric Hallströms stadstrafik vid Tegelbacken en tidig morgon.
Torsten Jovinge iakttar funktionalisternas stad. X:et
och Vera Nilsson hämtar gärna sina motiv i stadens
Isaac Grünewald, Lyftkranen 1915, foto: Anders Wahlgren
träffpunkter. Förändringen av Stockholm på femtiotalet, då rivningarna satte igång, fångades av
Slas snabba penna och i fotografier av Lennart af Petersen. Lennart Rodhe och Lage Lindell tecknade också en stad i förvandling. I samtidens konst finns stadens mystik i målningar av Peter Tillberg, Jockum Nordström och Yngve Rådberg.
Gästakuratorer för utställningen var Anders Wahlgren och Anna-Karin Pusic. I samband med utställningen visades också Anders Wahlgren sju dokumentärfilmer om Stockholm på museet.
DEN STORA FÄRGSKRÄLLEN PÅ LILJEVALCHS
I september 2008 öppnade "Den stora färgskrällen" på Liljevalchs. Curator Anders Wahlgren kunde åter – efter intensivt deckararbete samla Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engströms tidiga verk på Liljevalchs.
Året var 1918 då de tre konstnärerna ställde ut tillsammans
på samma ställe. Ett nittioårsjubileum som redan första
helgen gav en föraning om publikrekord. Efter förlängning
till 11 januari 2009, hade över 80 000 besökt utställningen
trots bistra tider. De 7 500 katalogerna såldes slut redan
till jul, trots tilltryck räckte inte upplagan.
OTTO G CARLSUND PÅ LILJEVALCHS
Carlsundutställningen på Liljevalchs stängde 6 januari 2008,
katalogen slutsåld och oväntat 35 000 beökare. Efter en åtta
års förberedelser lyckades Anders Wahlgren som curator uppfylla Otto G. Carlsunds egen önskan att få ställa ut på Liljevalchs. Mot mångas förmodan blev utställningen hyllad i alla media, fick vågen två gånger i P1:s Kulturprogram Vågen.
Efter att Anders Wahlgrens dokumentärfilm om O.G.C visats
7 december 2007 på K special, fick många som aldrig hört
talas om konstnären, chansen att själva kunna besöka Lijevalchs. De som hann dit fick se den stora väggmålningen "Rapid", en rekonstruktion efter den som Carlsund själv färdigställde till Stockholmsutställningen 1930 – och som försvann. En del av utställningen fortsatte till Norrköpnings Museum.
Rapid 2007 rekonstrueras på Liljevalchs konsthall och målas upp av Hanna Säfström.
Bugattin från 1927 fanns
också att se på utställningen.
© SUECIA MEDIA 2021